LMPPSF

Kyss mig snälla.

Sätt dina hander bakom mina käkben.

Titta mig i ögonen.

Säg hur himla vacker jag är.

Det spelar inte roll om det är ett spel för dig.

Det gör inget för mig om det inte är äkta.

Bara jag får tro det en liten stund.
För det är just där.

I den stunden.

Som jag lever.

Då det blir den där kicken.

 

 

Tills det försvinner. 
Och jag kommer tillbaka till mina rutiner.

Och jag spelar inte någon roll för honom längre.

Som att jag bara får en smakbit.

Eller som att något dinglar något fantastiskt framför ögonen. 

Sedan när jag fångar det i händerna och ska öppna för att titta på det.

Så är det inte där. 

Då har det krypit ut och försvunnit.

Precis när jag inte anade det.