Hur jag kände en gång för länge sedan.
Livet innan dig kunde jag utan och innan, jag tror att jag skulle haft det så för alltid men du gav mig en liten smakbit på något bara gudarna kan skåda.
En smakbit på himmelen.
Jag tror att den förälskelsen gav mig ett medicinskt tillstånd av mental galenskap.
Men jag förstod inte vad jag gav mig in i när jag satt i den positionen.
Tror inte jag hade någon som helst aning om vad jag hade gjort mig själv och jag tror inte att det fanns på världskartan att något skulle hända mellan oss för jag fick mer bekräftelse än jag någonsin fått.
Jag fann ingenting i mitt liv viktigare än dig och jag tror att jag var beredd på att dö för din skull.
Jag tänker på hur dina ord tog strypgrepp runt min hals och kvävde allt jag var.
På hur dina handlingar sa att jag inte var värd någonting och fick mig att tvivla på mig själv.
Hur dina löften slog mig i magen och lät mig tro att jag förtjänade det.
Och på hur ofta dina handlingar svek och på hur lättlurad jag var. Vet inte vad som är värst, det du gjorde eller det du fick mig att känna.